Vem dödade min pappa? & Kassandrasyndromet + L.T. Fisk
Nypremiär & konsert
Månteatern har den stora glädjen att kunna presentera nypremiären av vår dubbelföreställning “Kassandrasyndromet” och “Vem dödade min pappa?” tillsammans med konsert med den fantastiska L.T. Fisk.
Efter dubbelföreställningen spelar L.T Fisk live i scenografin. Han kanske är själv, han kanske tar med någon, vem vet? Vad vi vet är att det blir en otrolig kväll!
Kassandrasyndromet
Troja. Fienden sitter utanför stadsmurarna i tio år och hotar med krig. Sedan plockar de plötsligt ihop sitt pick och pack och åker hem. De lämnar ett hästskrälle efter sig. En enorm sak, gjord i trä och metall. “Rör den inte!” skriker Kassandra till trojanerna som promt vill ha in den i staden. När ingen lyssnar blir hon hysterisk. Hon påstår att hon kan se in i framtiden. Antagligen är hon bara galen.
Vi möter Hecuba, drottning av Troja, med ansvar över folk och samhälle. Vi möter hennes dotter, Kassandra, lillsessan, tonåringen, dömd av nyckfulla gudar att tvingas se framtidens brutalitet – och dömd att aldrig bli lyssnad på. De möts i en förtvivlad kamp innan stadsportarna öppnas och den ödesdigra hästen släpas in, i vilja att möta varandra och i oförmåga.
Vem dödade min pappa?
En son besöker sin pappa, efter att han gjort sig illa på fabriken han arbetar på. Det väcker en mängd minnen som sonen har med sin pappa under sin uppväxt, en uppväxt kantad av våld, hårda ord och homofobi men också fattigdom, dubbla arbeten och en ständig kamp att få pengarna att räcka. Man kan titta på sin förälder och undra varför den inte ansträngde sig mer för att få en relation att fungera men man kan också se det från ett annat håll.
Édouard Louis bok är en anklagelseakt mot de franska politikerna, de är alla skyldiga till att ha tagit död på hans pappa. Till att göra en far-och-son-relation omöjlig. Till att ha ett drägligt liv. Till tonerna av Barbie Girl tecknar vi en öm och våldsam berättelse om hur vi mest av allt accepterar att vårt samhälle ständigt vänder ryggen mot de som behöver störst hjälp.
L.T. Fisk
L. T. Fisk började i en fördold uppgift: att fortsätta skriva sånger. Om ingen frågar dig om sånger och du fortsätter att skriva sånger, det är att säga: ‘När jag dör har jag exakt lika lite som du’. Att ge sig själv en uppgift som lever genom decennierna, är att uppvärdera sina misslyckanden. Detta trots är en diamant i en groda.