Får man skita i allt, i alla? Får man lämna allt, sin familj till exempel, om den är jävligt jobbig, om den tycker saker och lägger sig i hela tiden, om ens mamma är alldeles för arg, om ens lillebror behöver en alldeles för mycket?

När Belle träffar Odjuret är det meningen att allt ska bli bra. Bara mamman får träffa honom så att hon förstår att han inte alls är ett odjur, bara allting lugnar ner sig och… Det blir ännu värre. Och konflikterna eskalerar och plötsligt måste Belle välja och hur är det meningen att man ska tänka om allting och allt är kaos.
Odjuret är en resa om att gå från barn till vuxen, att bryta sig lös. Och hur är det egentligen, kanske är det så att odjuret finns i både dig och mig?

Pressröster

Vi sitter nära skådespelet och runt om de agerande. Det placerar oss mitt i händelseförloppet och det är fascinerande att se skådespelet alldeles framför sig, ja nästan inne i Belles huvud.

Stina Hwatz, i rollen som Belle, gör en väl avvägd tolkning. Hennes tonläge är mer uppskruvat än hennes motspelares men det fungerar med tanke på kriget inom henne och ungdomens sturm und drang; det är suget efter frihet, efter egna beslut, efter något annat, vad som helst bara inte det här.

I sammanhanget är det ett genidrag att placera oss så tätt inpå. Det skulle kunna kännas obehagligt men gör inte det. Istället gör det Belles inre drama bara än mer drabbande.

Ralph Bretzer, Skånska Dagbladet länk

..det slår gnistor om replikväxlingen. Stina Hwatz fångar skickligt Belles frustrerade vanmakt, på en gång purung i sin förälskelse och brådmogen i sin luttrade livsleda.

Som publik kommer vi nära och sitter i Kajsa Hilton-Browns smarta scenografiska lösning praktiskt taget med vid köksbordet när drömmarna bryts mot omgivningens förväntningar.

Mamman, som så lätt kunnat bli en oförstående häxa, blir i Lillemor Hjelms fina gestaltning och Marie Parker Shaws lyhörda regi väldigt mycket människa

Boel Gerell, Sydsvenskan länk (betalvägg)

Skolföreställningar & turné

Skolföreställningar i Lund

28/2 Skolpremiär kl 13 (FULLSATT)
3/3 Kl 10 (FULLSATT) & 12.30
4/3 kl 10 (FÅTAL PLATSER KVAR) & 12.30 (FULLSATT)
5/3 kl 10 (FULLSATT)

Ladda ner utbudsblad för skolor i Lund här

Turné

Ladda ner utbudsblad för turné här
HT 2020, VT2021
Kontakta oss för möjliga turnédatum

 

Bokning
För frågor om föreställning eller bokning av platser till skolföreställningar eller turné, vänligen kontakta

Henrik Hulander, producent
henrik@manteatern.se
070-20 80 454

Sara Mortazavi, producent
sara@manteatern.se
0702-59 27 37

Pedagogiskt inspirationsmaterial

Inspirationsmaterial för dig som ska se föreställningen med din klass.
Ladda ner PDF här.

Publikröster

En årskurs 7:a såg Odjuret och arbetade med föreställningen i klassrummet efteråt. Här är ett axplock av deras tankar.

På frågan vem är Odjuret svarade de:
Jag tror inte Odjuret är en specifik person i berättelsen. Jag tror att Odjuret är när de missförstår varandra och blir arga
Odjuret = Är en känsla. Jag tror odjuret är en kombination mellan rädsla och ilska
Jag tror att odjuret är det alla har inom sig när de blir så arga
Odjuret = Är en persons agerande när hen är som mest arg. I teatern nämnde de odjuret i samband med pojkvännen

De fick även svara på vad var mest intressant i föreställningen:
Det som var mest intressant på teatern var att “scenen” var väldigt liten och man var väldigt nära skådespelarna. Det var också intressant att de beskrev det från tjejens perspektiv och att man får höra hennes tankar

Det mest intressanta enligt mig var när de skrek på varandra. Det kändes som på en fotbollsmatch när man kastades rakt in i hetluften. Kändes som man kom rakt in i något och kunde associera till och känna med. Det kändes som att det var på riktigt.

Jag tyckte att det var intressant när man fick lyssna på hur tjejen Bell som då var en tonåring tänkte. Vissa saker kunde jag relatera till vilket jag gillade med teatern. Bells lillebror Bills agerande på hela situationen om Bells nya pojkvän och hennes mamma tyckte jag också gjorde teatern mer intressant. Jag har också systrar och kände igen mig när det kommer att välja en sida. Att man bara vill göra det som man tror blir bäst för alla.

Skådespelet var dessutom mycket bra och karaktärerna var väldigt verkliga. Det var relativt lite rekvisita. Hon rörde sig mellan husen/lägenheterna i endast ett rum.

Jag tyckte att mest intressanta i teatern var att det inte fanns en “ond” eller en “god” person. Alla i teatern hade sina egna problem och det fanns ingen hjälte.

Foto

Foto: Henrik Hulander
För högupplösta pressbilder, ladda ner här.